Ledarskapsfokuset hotar demokratin

En sak som nästan ingen tänker på men som är väldigt relevant är kopplingen mellan ledarskap och demokrati.

Vi lever i en demokrati och de flesta av oss försvarar tack och lov fortfarande idén om att samhällen ska styras av folket. Ändå är många helt övertygade om att människor behöver ledare som vägleder dem.

Jag tycker det här är väldigt intressant. Hur kan vi å ena sidan argumentera för att länder ska styras av folket och
hävda att folket måste ledas? Det är mycket märkligt. Man skulle nästan kunna tro att vi förespråkar demokratier men bara så länge människor blir tillsagda hur de ska rösta.

Det som oroar mig är att ingen verkar ha noterat detta. Vi är så fast i hela ledarskapskonceptet att vi inte ser hur den påverkar vår syn på människor och samhällen. 

Under de senaste 50 åren har vår syn på demokrati förändrats. Vi pratar inte längre om politiker som representanter för folket. Istället kallas de ledare. Och eftersom vi associerar ledare med individer som talar om för andra vad de ska göra ser vi inte längre demokrati som ”folkstyre”, utan snarare ”val av beslutsfattare”.

Det här är extremt farligt! Risken är mycket större att vi blir passiva om vi tror att andra ansvarar och bestämmer över våra liv. Så istället för att vi – folket – styr våra länder sitter vi snällt och väntar på att politiska ledare ska komma och leda oss. Vi blir medlöpare som låter andra diktera vår framtid. 

Vi måste ifrågasätta hela vårt fokus på ledarskap. Om vi inte gör det snart är hela vår demokrati i fara.